kleiner münsterländer jakthundsträning jakthundskola

Website auf deutsch
Websida på tyska - klicka på flaggan! 

Klick på bilden!

För mycket aktuella inlägg, kolla även här: https://www.facebook.com/KleinerMuensterlaender
Hundskolan och Gjendes väg till jakthund: http://www.tranulökarnas-hundskola.com/ 
valpkurser jakthundsträning hundkurs  münsterländer hundträning
klm-bok kleiner-bok boek kleiner münsterländer klm-boken


Är du jägare och söker en valp?

Hör av dig! anke@tallhed.com

Jag vet flera fantastiska kullar som har valpar kvar.



Ett svårt eftersök i natt utan blod i spåret, men jag bestämde ändå att ta Gjende. Jag har fullt förtroende till min ettåring. Mamma Antonia följde som backup med skytten. Hon ville jag ha med i fallet situationen krävde att jag skickar en hund lös efter bocken. I så fall gäller inte unghundens träning utan den mest professionella och snabbast möjliga avslutning. Gjende hittade skottplatsen och jobbade sig lugnt och tydligt markerande fram till viltet. Det var underbart att se hur hon jobbade i skarpa läget - precis så som vi brukar träna: lugnt, koncentrerat, markerande och absolut spårsäkert. Bocken låg död 200m bort i buskig skog. Omöjligt att hitta utan hund. Skytten var glad och vi 3 tjejer mycket stolta.


Om man redan under sin första jaktsäsong var med när matte fällde en kronkalv, så får man redan som ettåring sitt första egna hjortskinn. Stolt Gjende!



Tre tjejer har varit i skogen och lilla Gjende (1 år) var lika lugn och tyst som mamma Antonia trots att det var mycket spännande.



Tranulökarnas Gunvald startade på VJP i Tyskland och fick lika många poäng som provvinnaren. I två moment (sök och användning av nosen) fick han extrapoäng utöver de fulla 10, alltså 11 poäng. Det är fantastiskt bra. Finns det 2 första platser avgör födelsedagen vem som vinner provet och tyvärr var Gunvald en månad äldre än hunden med samma poäng som vann. Så blev det en fantastiskt andra plats - jag är mycket stolt över dig, finaste Gunvald! Han hittade mycket vilt under provet, tydligen mest rådjur. Han tog upp rådjur 4 ggr (10 rådjur) och fick skallintyg "Laut am Reh" (skall på rådjur). Det verkar så som han gav allt han hade på klövviltsjakt eftersom han följde harspåret med lite för lite skall. Jag vet att han har visat fantastiskt skall (spår- och siktskall) förut på jakt, det är ju viktigast. "Bästa stånd på fågel" fick han också som ett extraberöm. Härligt! Han är ju allsidig på väg.

Stort, stort grattis Gunvald och Marcus för ett superfint resultat!


Som alla Tranulökarnas valpar har även G-kullens valpar fina höfter: Fem hundar är redan röntgade. Gina, Gunvald, Gasa, Gaisi och Gjende har alla HD-A. 


Två Tranulökarnas hundar fungerade som fotomodeller: Med Tranulökarnas Elda och matte Lina vann Markus en fototävling och Tranulökarnas Ester jobbade som modell för Stadium. Så kan det bli med vackra hundar. Kul att båda är inta bara supersnygga utan även riktigt duktiga jakthundar. Det är faktiskt mycket viktigare för mig som hundarnas uppfödare. 





Jag fick en rapport igår kväll från Tranulökarnas Cato i Finland:
"I Finland har vi ett system där lokala jägare bistår polisen med eftersök på skadat vilt. I dag vid 14 tiden ringde en bybo och berättade, rätt skärrad, att hon hade sett en vitsvanshjort liggande, blödande från munnen och med, sannolikt, ett brutet bakben, vid en av våra skogsvägar när hon var ute på promenad med sin hund. Jag ringde Jvf:s verksamhetsledare, som kontaktade polisen, och efter 10 min hade vi bekräftelse på att detta var en polisledd operation och vi fick inleda ett eftersök. Sören var snabbt på plats och vi gick ut med Cato i lina - ca 1 timme efter det första beskedet - Jag kunde visa några droppar blod där hjorten hade legat - Cato tog ann spåret, nästan genast med hög nos. Efter 200 m kom vi till en ungskog där det var omöjligt att gå vidare med lina så jag kopplade loss Cato. Efter en minut eller två kom det första skallet - på pejlen kunde jag se att de rörde sig långsamt 150 m framåt och sedan såg det ut att bli stopp. Sören, på yngre ben än mina, skyndade in och efter en stund kom det förlösande skottet ! Vilken otrolig tillfredställelse att ha en sådan eftersökshund !!"
Grattis Cato, Sören och husse Mikael för att ni kunde sluta ett djurets lidande på ett mycket professionellt sätt!








Wow, vilken första jaktsäsong Tranulökarnas Gunvald (10 månader gammal) hade!! Tusen tack Marcus för utförliga rapporten!
"Gunvald har en otrolig jaktlust och jättefint sök. Han håller kontakt utan att vara trång i söket. Han skallar på allt han får upp och håller i tillräckligt länge. Ett vanligt drev kan ligga på upp till 600 meter beroende på terräng. För mig är det perfekt då vi jagar mest i såtar där man inte behöver längre drev för att djuren skall ut ur såten. Han arbetar moget trots sin unga ålder, där han använder vind och mark vittring på rätt sätt. Samarbetet med Alina i skogen är väldigt bra. Han söker självständigt och han utnyttjar hennes erfarenhet när han blir osäker själv. Hans första kontakt med hårvilt var ett kort eftersök den 20 aug där han visade att han visste vad han skulle göra. När vi kom fram till bocken som låg död så tog han ett 5 meters skutt för att hugga tag i halsen. Han har drivit hare, räv, rådjur, dovhjort kronhjort, älg och vildsvin. Enligt en passkytt så såg han ett vildsvin på runt 100 kg med en Münster efter som nafsade i grisens bakhasorna. Detta gjorde att jag köpte en skyddsväst åt honom. Vi avslutade detta år i Gnesta på väldigt viltrika marker. Tyvärr så blåste det väldigt hårt så det var svårt att höra hundarna och viltet stod och tryckte men han lyckades få upp ett vildsvin och flertalet rådjur, tyvärr inte i pass.
Hemma så har jag aldrig haft en mer tillgiven hund. Han älskar att krypa upp nära och han finner sig i kloklippning och andra tråkigheter."


Ännu en jaktrapport från en av mina G-valpar:
"Här kommer rapport från Gina: Under hösten har Gina varit med vid jakt. Varit jätteduktig vid eftersök flera tillfällen! Då har hon också börjat springa efter viltet! Nu i helgen var det dags igen! På torsdagen utförde hon två korta drev med skall efter hjortar. Hon sprang efter och rörde sig ca 175 m. Det var jättekul! På kvällen sköts ett vildsvin. Den hade sprungit ca 100 meter in i skogen. Gina gjorde perfekt sök och fann grisen. På fredagen stötte hon och husse en hjort som sköts av annan skytt. Den fann hon direkt i en grandunge. Som längst har hon nog dragit iväg ca 220 m. Det verkar lossna nu med skall och startar drev. I det stora hela är vi supernöjda med Gina. Hon är en fantastisk hund på alla sätt! Ser fram emot nya jaktäventyr som vi utvecklas tillsammans med henne."


Idag fick jag en utförlig beskrivning av den 10 månader gamla Gmolle (Foto här i kenneln i 6 veckors ålder):
"Här kommer en liten rapport från Gmolle. Gmolle började driva tyst i början av december. I förra veckan fick vi höra de första väckskallen, det var på hare. Det var fyra fem riktiga skall, sedan blev ett tyst drev på ett par hundra meter. I helgen som var så har vi varit och jagat på marker med mängder av dovhjort. Det blev ett par ordentliga upptagen med skall, han drev med skall i ett par minuter. Han håller i ca 300 - 500 m och sedan kommer han tillbaka.
Vi kommer att jaga rätt intensivt dom sista dagarna nu i januari. Han är otroligt spårintresserad, ger sig inte utan söker och söker.
Summering så här långt:
-Det var skoj att "pengen" trillade ner redan denna säsong vad gäller skallet.
-Han är modig men inte dumdristigt. Jag har sett hur han försiktigt närmar sig en färsk lega, han rusar inte rakt på.
-Han är en väldigt skojig hund, med mycket "attityd", rätt uppfinningsrik. Dock kanske inte alltid dom bästa uppfinningarna, typ öppna dörrar mm.
-Han börjar växa i sin kropp. Och börjar bli riktigt grov över bröstet. Han är väldigt snabb när han lägger i racingväxeln."


Idag fick jag läsa denna fantastiska jaktrapport:
"Vilken dag på skogen. Sputniken Tranulökarnas Fliza har drivit vildsvin och dovhjort så det har rungat i skogen. Tre dovhjortar blev det. Häftigast var nog när hon kom förbi en skjuten dovhjort som plötsligt reser sig och springer iväg. Fliza efter och högt skallande driver hon hjorten 1 km. Sedan vänder den tillbaka och jag kan förvarna en skytt som lyckas fälla hjorten. Lycklig hund och stolt matte."
Tusen tack Lena för rapporten och bilden! Grattis!


Jag är så glad över att få redan jakt berättelser från de yngsta under första säsongen:
"I helgen har det varit jakt hela helgen. I går sköts flera rådjur, varav ett var för Gasa. Idag jagade Gasa kronvilt med fint skall. Hennes husse är så nöjd."


Jag fick en jaktrapport från Tranulökarnas Cato i Finland:
"I går kväll sköt kusin Magnus på en vitsvanshjort - 50 m, bra stöd - hjorten försvann in i mörkret. Magnus kallade på Cato som hittade hjorten död efter bara 70 m. Vi har kommit överens om att använda Cato vid alla eftersök där bytet inte har fallit inom synhåll eftersom han tidigare har lyckats ställa både hjort och älg som skadskjutits. ”En sån tillgång att ha en eftersökshund som man verkligen kan lita på!” sade Magnus. Jag tror Cato såg ett småleende på husses läppar, den kommentaren värmde…."
... och den värmde uppfödarens hjärta också!! Vilken fantastisk jakthund Cato har blivit. Härligt om en hund får så mycket jakt!! Tusen tack Mikael för rapporten!!!





Båda hundarna brukar vara med på pass. Även lilla Gjende i 8 månaders ålder. Hon beter sig lugnt och coolt, så att vi lyckades flera gånger under hennes första jaktsäsong. Här kom vi 3 tjejer hem med en kronvalv:


Idag fick jag följande historia av Tranulökarnas Cato:
"Efter en vecka av sträng kyla, -20/25, slog vädret om igår. I dag +/- 0 och underkylt regn, 2 cm snö och isskorpa. Vi har ännu några älgar kvar på licensen. Jag såg en ko och kalv invid en av gårdsbackarna i går kväll. På morgonen hittade jag deras spår där det hade gått längre in på gården. - En lätt match - det är ju det man alltid tror men den här gången var det faktiskt sant - 6 passkyttar utställda, jag gick med Cato. Han hittade älgarna efter en stund, skällde sitt älgskall - mycket grövre än skallet på hjort, rådjur eller hare - älgarna gick över en åker, 250 m, in i följande skogsbacke, Cato kom tillbaka till mig. Vi gick in i skogsbacken och Cato tog upp igen - stötte älgarna i pass där kalven blev nedlagd med ett välriktat skott.
Jag var lite rädd för isskorpan, skulle Catos tassar ta stryk, men inget problem, hans tassar är starka."

 

Rapport från Tranulökarnas Gunvalds matte:
"När man kommer hem från jakt och har skällt på vildsvin, rådjur, kronhjort och dovhjort å ändå är redo för mer jakt. Husse får inte åka utan mig."






Tre tjejer har varit i skogen och en av dem var lilla Gjende (snart 8 månader). Hon har under många vaktjakter lärt sig att bete sig lugnt på pass, men hon visste inte än, vad som gäller. Nu vet hon. Kvällens hjälte var Antonia, som hade sällsynta uppgiften att avfånga viltet. Behöver man henne, jobbar hon suveränt och snabbt. Tack, min bästa vän!!!
Som vanligt hjälpte båda hundarna till att bära bytet hem. Här jobbade lilla Gjende betydligt mer engagerade än mamman.


Äntligen! Varje jaktdag väntar jag med spänning på en hare, men vi har inte träffat någon än. Vi har så få hare i våra jaktområden. Men i dag!!!! Strax innan slutet hör jag ett genomträngande ljud från Gjende. Först typiskt högt och ljust i upptag (siktskall), sedan stack hon iväg med monotont, konstant skall (spårskall). Plötsligt ljusare och mycket intensivt, alltså upptag igen (siktskall). Sedan återigen monotont, konstant, men mycket bra att höra på distans (spårskall). Jag tittar på min GPS. 400m, 600m, 800m och efter 940m i en båge mot mig, fram till nästan 300m, hela tiden bra skall. Nu fick jag även förhoppningen att ekipaget kommer tillbaka och var redo att skjuta, men efter drygt 1500 hundmeter vände hon och sprang tillbaka i sitt eget spår. Betyder att avståndet först blev större igen, men sedan närmade hon sig. Jag tycker att 1500m är mycket för långt, men vi befann oss i ett säkert område och att höra hennes underbara skall för första gången och så pass länge och tydligt var det absolut värt. Jag har redan fått fina rapporter om skall från några av hennes syskon - nu vet jag säkert att även Gjende har spårskall.












Jag fick 2 jaktrapporter om Tranulökarnas Fliza, 2 år:
"Älskade lilla tyskan ” Fliza”. Idag har hon stått för tryckande dov och när jag kommit fram har hon rest dem och drivit med skall. Två hjortar skjutna för henne men säkert 15-olika drev. Hon är riktigt spurlaut. Hon är så duktig, skallar grovt, om hon tappar spåret går hon tillbaka och ringar och fortsätter sedan att skalla."
"En fantastisk fältfågel jakt idag. Fliza står som en staty. För Fliza blev det 4 rappisar och 1 fasan."




En sådan jakt rapport om Tranulökarnas Bilbo!
Tusen tack Emil - vad rörd och glad jag blev!!!
"Tänkte berätta om något fantastiskt nytt som Bilbo börjat med denna säsongen. Sitter det fåglar i träden brukar han dra 3 - 4 gälla skall för att visa husse att de sitter i träden och inte på marken, och således är svåra att stå för. Fantastiskt att han kommit på detta själv! Jag har ju självklart varit jättenöjd med Bilbo sen första början men inser mer och mer vilken klok och unik hund det är. Kompisar jag jagar med säger alla samma sak och tjatar på mig att de vill jaga med Bilbo. Jag vet att han skulle kunna göra än fler saker såsom att jaga vildsvin, men jag är för fäst vid honom för att riskera skada så det får räcka med eftersök på vildsvinen. Jag får tacka dig Anke och Nele återigen för vilken fantastisk hund som jag har."









Bröderna Tranulökarnas Easton och Elton har varit hos "legenden" Tranulökarnas Atlas (Fjellguiden i Åre) för lite jaktträning.




En spännande jaktrapport av Tranulökarnas Don:
"Don fångade av ett rådjur på premiärjakten. Det var ett eftersök som påbörjades av en annan hund som inte hittade djuret. Don visade vägen, fram till legan. Rådjuret for upp och sen buktade det runt lite och rådjuret och Don sprang vid ett tillfälle förbi mig och kort därefter så har Don avslutat eftersöket. "Grattis Martin och Don till ett lyckat eftersök! Precis så ska en jakthund jobba!!


















Ibland behövs en liten pratstund mellan de äldre och de yngre. Moster "Tranulökarnas Alina", 8 år, förklarar världen för "Tranulökarnas Gunvald", 4 månader.
Lyxigt med en sådan erfaren, klok och snäll moster vid sidan.
Tack Maria och Marcus för superfina kortet!











Klick på bild!


Klick för en liten video

Klick för en liten video!



Klick här fär en liten video!






Klick på bild för en film!!

G-kullen föddes på 17. mars 2021


e: VJP, HZP, VGP, Btr, S, SWl, HN, LN, spl./sil., lt.a.Reh, v-sg, HD-A Anton von Westfalen

u: VJP, HZP, VGP, LN, sil., Laut am Reh, sg-v, HD-A Tranulökarnas Antonia

3 hanar och 3 tikar

Alla valpar är tingade!

 Mer informationer under "G-kullen".



Tranulökarnas Antonia


Klick för att komma till Vorstehklubbens godkända parningar

Valpkurser jakthundskurser jakthundskola kleiner Münsterländer


Tusen tack, Lena och Fliza, för den här fina jaktrapporten:
"
Idag blev matte så lycklig. Jag hittade vildsvin drev med skall och en passkytt kunde avsluta. Jag fick ragga lite i grisen. Hälsningar Fliza"
Så härligt att höra! Tack för superfina bilden och stort grattis till skytten!!!




Med Antonia på pyrschjakt!
Efter vi smög fram oss till ett bra ställe, beslutade jag att vakta lite. Antonia satt bakom mig, vinden blåste kallt framifrån. Plötsligen hörde jag ovanligt höga ljud bakifrån mig. Man brukar inte höra när viltet kommer, men på fryst snö lät det tydligt. Viltet måste vara mycket nära, jag kunde inte vända om mig, jag fick inte alls röra på mig. Så satt jag still och väntade vad som händer. Viltet gick vidare och passerade oss på 25m (!!) håll. Bakom mig satt hunden!! Jag kunde så klart inte titta till henne heller. Visste bara: ett ljud eller en rörelse och allt är över. När viltet var bredvid mig kunde jag se i ögonvinkel att det var kronvilt. Jag lät kon passera och såg att andra djuret var en kalv. De stod nu i 25m och tittade på oss. Jag vågade nästan inte andas och höll ögonen stängda för att inte blinka. Efter ett par sekunder gick de sakta vidare, sedan stod de igen, sedan drog de vidare, men märkbart försiktigt och säkrande mot vårt håll. Jag försökte med mycket sakta rörelser att ta upp bössan under en fas när de gick och inte tittade mot mig. Lyckades och fick bra skottläge på kalven när den var ungefär 50-60 m bort. Det var jättespännande för både hund och mig. Antonia satt fortfarande som infryst. En gång till hade vi jaktlycka tillsammans och det fungerade bara eftersom hon vet när det gäller att hålla käften. Härligt att uppleva all jakt ihop med hunden.

Antonia med kronkalv