KlM-Boken Nya nya nya nyheter Nya nya nyheter Nya nyheter Nyheter Tranulökarna Om oss och Kleiner Münsterländer Jakthundskola Shop Avel Avelsstrategi Avelstik Antonia Gjende Neles mor - Komtessa vom Wolfsbau Neles far - Don vom Münsterland Avelshanhundar Valpkullar A kullen B kullen C kullen D kullen E kullen F kullen G kullen H kullen Alvin Blandade bilder av valparna VJP Tyskland Valpförmedling Jakt Rävjakt Fageljakt Klövviltsjakt Vattenarbete Publicerade fotografier Publicerade artiklar Publicerade jaktberättelser Was ist eine Schweißfährte Leistungsnachweis E VBr mit Auerhahn Nele im Fjäll Stugor Gästgiveri Länkar Website auf deutsch Kontaktinformationer
Websida på tyska - klicka på flaggan!
För mycket aktuella inlägg, kolla även här: https://www.facebook.com/KleinerMuensterlaender
Hundskolan och Gjendes väg till jakthund: http://www.tranulökarnas-hundskola.com/
valpkurser jakthundsträning hundkurs münsterländer hundträning
klm-bok kleiner-bok bok kleiner münsterländer valpar gjende
Ännu en jaktrapport från Tranulökarnas barnbarn Sommarbackens Mio 4 månader:
"Desverre så er det nesten spam nå, men føler samtidig det er viktig å vise alle valpe kjøpere hvilke unik jaktlinjer vi har fått tak på. I dag tidlig satte jeg peiler på Mio for første gang og hadde han helt løs. Plutselig ser jeg han står i stand , går frem hvor han avansereŕ inn på seng av ku og 2 kalver. Derfra sporer/ jager han elgene på post (ca 500m) og kommer inn på fall av 2 kalver. Mulig jeg er tidlig utpå, men tror at preging av hund er sv rt viktig i ung alder. Her tror jeg alt er opp til oss selv !"
Stort tack Tor Petter för spännande jaktberättelsen och bild!!!
Jag är mycket stolt över Tranulökarnas Dimbrás valp Sommarbackens Mio (4 månader):
"Mio's første hjort. Først 900m sporing så 100m med blodspor. Han er ufattelig god til å v re så ung!"
Grattis Tor Petter!!! Vilken duktig valp!!!
Tranulökarnas Dimbrá fick en underbar kull (3 hanar och 6 tikar). Uppfödare är Sommarbackens kennel. GRATTIS!!!
Härligt med en säker rävapportör som är inte ens 2 år gammal.
På vägen hem från en härligt hundspanntur med Antonia och Gjende som draghundar ringde telefonen för ett eftersök. Jag fick höra att en skjuten orre gick upp igen och en hund behövs. Som tur var, passerade vi området på vägen hem och så svängde jag in och åkte dit. ”Parkera vid min bil och sedan följ mitt skidspår – ungefär en halv timme!" Haha, jag hade ju mitt hundspann med mig – det tog 10 minuter för oss. När jag var på plats var det helt mörkt, men månen lyste upp litegrann. Eftersom det handlade om en levande orre, föll mitt val av hund på Antonia. Jag tyckte att rutin är i det här fallet viktigare än unghundens träning. Jag skickade Antonia fritt in i mörkret och vi väntade. Med mörkret kom kylan (-15°C). Jag stod med pjäxor och längdskidorkläder och frös. Efter ett ungefär 10 minuters sök plötsligen upptag ganska långt bort från oss. Tystnad igen. Fem minuter senare hörde vi en hund som närmade sig och hörde redan på tunga sättet hon gick i djupa snön att hon hade bytet med sig. Där satt hon med orren i munnen och skytten var gråtfärdig. Vilka moment! De finaste momenten med sin jakthund. Jag är så glad och tacksam över mina hundar!
Vad finns bättre än att lyckas skjuta för sin egen unghund?
Stort grattis Staffan och Tranulökarnas Gasa!!!
Härlig säsongavslutning: Matte fick den här fina kronhjorten. Det blev tre glada tjejer!
Igen en jaktrapport över Gjendes bror Tranulökarnas Gunvald: "Vilken hund man har. Grisar i trånga snår som gör utfall. Gunvald fortsätter tills det går loss och jag får skjutläge." Grattis!!!
Jag fick en jaktrapport över kennel-barnbarnet Danza (Tranulökarnas Dimbrás valp): "Trött men nöjd Danza som med skall drivit fram djur till skytt som fick fälla sitt första vilt idag."
Vilket äventyr! Återigen kallades vi till ett eftersök. Husse på toppjakten hittade inte den skjutna orren. När vi hade kämpat oss fram till skottplatsen över fallna träd på vägen dit och i djupa snön i skogen, var det för Gjende ett 10 minuters jobb och återigen fick jag en av hennes fantastiska apport efter ett fritt sök. Orren låg under ett snötäckt träd. Omöjligt att hitta utan hund. Vilken hund, inte ens 2 år!
Idag fick jag två jaktrapporter över Gjendes systrar:
Tranulökarnas Gasa (på bild med stora jägaren lillhusse Erik) har i helgen jagat hare, dovhjort och rådjur: "Vi sköt rådjuret för henne. Ett klockrent drev och ett snyggt avslut. Gasa växer in i rollen allt eftersom. Hon har jagat minst engångs i veckan denna säsong ofta flera gånger men vi har haft "stolpe ut" med fällt vilt på Gasas drev i år ända tills i dag. En fantastisk hund men det visste du redan."
Haha, ja, det vet jag. Stort grattis till hela gänget!
Andra rapporten kom från Tranulökarnas Gina: "Gina var med på jakten i helgen. Hon stötte i flera situationer med hjortar. Den sista dagen stötte hon med skall 350m. Tyvärr missade skytten den fina möjligheten, men Gina gjorde fint ifrån sig. Det var roligt." Tusen, tusen tack för rapporterna!!! Så härligt och viktigt att få följa valparnas jaktliga utveckling!
Andra rapporten kom från Tranulökarnas Gina: "Gina var med på jakten i helgen. Hon stötte i flera situationer med hjortar. Den sista dagen stötte hon med skall 350m. Tyvärr missade skytten den fina möjligheten, men Gina gjorde fint ifrån sig. Det var roligt." Tusen, tusen tack för rapporterna!!! Så härligt och viktigt att få följa valparnas jaktliga utveckling!
Den här bilden var den första bilden jag fick av Tranulökarnas Casper i sitt nya hem 5,5 år sedan. Idag fick jag följande jakthistoria, som visar vilken fantastisk jakthund Casper har blivit under åren. Tusen tack, Jan, för rapporten:
"Jag och Casper är precis hemkomna från Kinnekulle där han har fått jobba hårt i eftermiddag. Vi fick en påskjuten hjort vid 13.30 tiden som jag och Casper gjorde ett eftersök på. Vi gick ca 100 meter från skottplatsen då Casper tvärstannar och markerar mot en gammal vindfälld gran tio meter bort. Ser att hjorten reser och far iväg och ser att han legat och blött en del. Sen går vi efter hjorten i dryga två timmar där den i flera omgångar går emellan utsatta passkyttar utan att de kom till skott. Men precis före 16 smäller det ca 100 meter framför oss och skytten meddelar att det är klart. Men några sekunder senare säger skytten att den reste sig upp och drog iväg. Men då var jag och Casper nästan framme till skytten och märkte på Casper att hjorten var nära. Skytten pekar åt det håll hjorten gick och vi kom nog inte mer än 30 meter då den for upp framför oss och den var dålig så tog beslutet att släppa Casper och han satte full fart och gick ikapp och drog ner hinden så jag kunde avsluta.
Jag var så grymt imponerad av hans spårarbete där han utan problem följde spåret och där han själv gick ikapp så vi fick ett avslut precis innan det blev mörkt. Det var nära att husse fick tårar i ögonen när vi fick beröm av jaktlaget."
STORT GRATTIS husse och hund!!!
Tranulökarnas Gunvald, inte ens 2 år gammal gör slut med klövvilt när det behövs. Husses kommentar: "Vem behöver skott i bössan när man har en Gunvald som tar skadade rådjur?"
Tranulökarnas Flizas valpar gör jättefina jobb under första jaktsäsongen: Flintsjöns Alize driver redan dovhjort och hare med skall och Flintsjöns Azton som bor i Finland har hittat och stått för tjäder som hans husse Juha lyckades fälla. Stort grattis från stolta "mormor"!
Vi kan klövvilt! Tranulökarnas Gjende & Tranulökarnas Antonia:
Idag hoppade mitt uppfödarhjärta av glädje. Jag fick den här fina jaktrapporten om Tranulökarnas Fliza:
"Vilken dag, så tacksam för Fliza. I första såten drev hon fem olika rådjur. Tyvärr var passen obesatta där hon gick ut. Andra såten driver hon ett gäng med 13 dovhjortar en kalv blev kvar hos skytten. När hon kommer tillbaka till mig drar hon upp på ett berg och det blir drev igen. Nu driver hon en hare i fem minuter, den kom tillbaka till upptagsplatsen tre gånger innan hon bröt. Hon har skallat på alla djure så att det ekade i skogen. Bästa Fliza"
Med varje ny jakthund tar det en viss tid innan man har den här otroligt härliga känslan att kunna fullständigt lita på hunden. Det betyder att VETA att hunden apporterar allt apporterbart/apportervärt som den hittar i skogen utan ett apportkommando och även utan mitt medvetande. Tillfällen att få bekräftat den här trogenheten finns inte alltför ofta under jakt. Man behöver ett fällt byte som man själv inte vet vår det ligger eller att det över huvud tagit finns. Idag steg Gjende upp till den här gruppen av trogna, säkra apportörer. Hon hittade en ganska nyfälld orre under jakt, som inte var skjuten av mig. Jag visste alltså inte att den fanns. Den var frestande köttig och fräsch. Antingen tappade en rovfågel den eller så skött den en annan jägare. Eftersom jag inte visste att fågeln fanns, gav jag förstås inget apportkommando. Hon hittade fågeln ensam i skogen och skulle kunnat försvinna med den eller kunnat äta upp den utan att jag märkte detta. En mardröm att en ung hund hittar något sådant okontrollerat under jakt. Men hon gjorde annorlunda: hon tog upp den, kom i hög fart till mig och satte sig framför mig med fågeln i munnen, så som jag förväntar mig av mina erfarna säkra apportörer när de hittar något gott i skogen. Alltså egentligen en självklarhet, men i sikt på hennes ringa ålder en underbar känsla och beviset att jag redan kan lita på min lilla ettåring.
När man får provrapport och jaktrapport samtidigt:
Vilket fantastiskt jobb Julia gör med Tranulökarnas Ester!
Ur jaktrapporten: "Förra helgen drev Ester rådjur, vildsvin och hjort med skall."
Och idag erövrade de två underbara tjejer en 2a pris på fältprovet.
Är sååå stolt över er! Stort grattis!
Under natten blev Tranulökarnas Ecco pappa till 6 underbara valpar på Vestra Fågelviks kennel. Stort grattis Camilla, Martin och Cava till fina kullen!
Har nyss skrivit om Einars debut som löshund. Här kommer redan nästa rapporten. Jag hinner knappt med, Einar! Du är helt enkelt toppen!
"Einars andra jaktdag som löshund gick superbra ! Det blev 2 st fällda älgar för honom idag ! En ko och en liten tjur! Han har gjort superjobb med dessa älgar , husse är mycket stolt !"
Grattis till alla inblandade och stort tack Anders för bilder och rapporter. Så spännande att få följa Einars äventyr!
En jaktrapport om Tranulökarnas Fliza:
”Förra veckan jagade vi rapphöns och fasaner, Fliza arbetar metodiskt med bra sök och fast stånd. En fasan flög iväg långt efter skottet men Fliza löste eftersöket med bravur. Imorgon kör vi igen...
… Fasaner idag. Fliza jobbade stort och bra med fast stånd. Två tuppar med hem.”
Fantastiskt! GRATTIS!!! Tusen tack, Lena, för jaktrapporter, bilder och filmer! Fliza har tur med en sådan duktig skytte som matte!
En jaktrapport om Tranulökarnas Einar:
"Einars första älgjaktsdag som löshund! Hans första vilt som fällts på drev! Det blev ståndskall och lite drev innan skott! Ca 15 min!"
GRATTIS!!! Då har Einar valt något rejält för att börja med...
Tranulökarnas Esters allsidigt jakthundsliv: I början av säsongen briljerade hon på fjällens ripjakt. Förra veckan klarade hon suveränt eftersöksgrenarna. Igår drev hon klövvilt med succé (bild) och om 3 veckor blir det fältprov. Fantastiskt Julia!!! Stort grattis till alla fina prestationer och lycka till för kommande utmaningar!
Härligt jaktdag med mina två (Tranulökarnas Antonia & Gjende):
Lilla familjen: "Tranulökarnas Gjende" (vänster) med pappan "Anton von Westfalen" (i mitten) och mamman "Tranulökarnas Antonia"(höger).
Ett svårt eftersök i natt utan blod i spåret, men jag bestämde ändå att ta Gjende. Jag har fullt förtroende till min ettåring. Mamma Antonia följde som backup med skytten. Hon ville jag ha med i fallet situationen krävde att jag skickar en hund lös efter bocken. I så fall gäller inte unghundens träning utan den mest professionella och snabbast möjliga avslutning. Gjende hittade skottplatsen och jobbade sig lugnt och tydligt markerande fram till viltet. Det var underbart att se hur hon jobbade i skarpa läget - precis så som vi brukar träna: lugnt, koncentrerat, markerande och absolut spårsäkert. Bocken låg död 200m bort i buskig skog. Omöjligt att hitta utan hund. Skytten var glad och vi 3 tjejer mycket stolta.
Om man redan under sin första jaktsäsong var med när matte fällde en kronkalv, så får man redan som ettåring sitt första egna hjortskinn. Stolt Gjende!
Tre tjejer har varit i skogen och lilla Gjende (1 år) var lika lugn och tyst som mamma Antonia trots att det var mycket spännande.
Tranulökarnas Gunvald startade på VJP i Tyskland och fick lika många poäng som provvinnaren. I två moment (sök och användning av nosen) fick han extrapoäng utöver de fulla 10, alltså 11 poäng. Det är fantastiskt bra. Finns det 2 första platser avgör födelsedagen vem som vinner provet och tyvärr var Gunvald en månad äldre än hunden med samma poäng som vann. Så blev det en fantastiskt andra plats - jag är mycket stolt över dig, finaste Gunvald! Han hittade mycket vilt under provet, tydligen mest rådjur. Han tog upp rådjur 4 ggr (10 rådjur) och fick skallintyg "Laut am Reh" (skall på rådjur). Det verkar så som han gav allt han hade på klövviltsjakt eftersom han följde harspåret med lite för lite skall. Jag vet att han har visat fantastiskt skall (spår- och siktskall) förut på jakt, det är ju viktigast. "Bästa stånd på fågel" fick han också som ett extraberöm. Härligt! Han är ju allsidig på väg.
Stort, stort grattis Gunvald och Marcus för ett superfint resultat!
Som alla Tranulökarnas valpar har även G-kullens valpar fina höfter: Fem hundar är redan röntgade. Gina, Gunvald, Gasa, Gaisi och Gjende har alla HD-A.
Två Tranulökarnas hundar fungerade som fotomodeller: Med Tranulökarnas Elda och matte Lina vann Markus en fototävling och Tranulökarnas Ester jobbade som modell för Stadium. Så kan det bli med vackra hundar. Kul att båda är inta bara supersnygga utan även riktigt duktiga jakthundar. Det är faktiskt mycket viktigare för mig som hundarnas uppfödare.
Jag fick en rapport igår kväll från Tranulökarnas Cato i Finland:
"I Finland har vi ett system där lokala jägare bistår polisen med eftersök på skadat vilt. I dag vid 14 tiden ringde en bybo och berättade, rätt skärrad, att hon hade sett en vitsvanshjort liggande, blödande från munnen och med, sannolikt, ett brutet bakben, vid en av våra skogsvägar när hon var ute på promenad med sin hund. Jag ringde Jvf:s verksamhetsledare, som kontaktade polisen, och efter 10 min hade vi bekräftelse på att detta var en polisledd operation och vi fick inleda ett eftersök. Sören var snabbt på plats och vi gick ut med Cato i lina - ca 1 timme efter det första beskedet - Jag kunde visa några droppar blod där hjorten hade legat - Cato tog ann spåret, nästan genast med hög nos. Efter 200 m kom vi till en ungskog där det var omöjligt att gå vidare med lina så jag kopplade loss Cato. Efter en minut eller två kom det första skallet - på pejlen kunde jag se att de rörde sig långsamt 150 m framåt och sedan såg det ut att bli stopp. Sören, på yngre ben än mina, skyndade in och efter en stund kom det förlösande skottet ! Vilken otrolig tillfredställelse att ha en sådan eftersökshund !!"
Grattis Cato, Sören och husse Mikael för att ni kunde sluta ett djurets lidande på ett mycket professionellt sätt!
Wow, vilken första jaktsäsong Tranulökarnas Gunvald (10 månader gammal) hade!! Tusen tack Marcus för utförliga rapporten!
"Gunvald har en otrolig jaktlust och jättefint sök. Han håller kontakt utan att vara trång i söket. Han skallar på allt han får upp och håller i tillräckligt länge. Ett vanligt drev kan ligga på upp till 600 meter beroende på terräng. För mig är det perfekt då vi jagar mest i såtar där man inte behöver längre drev för att djuren skall ut ur såten. Han arbetar moget trots sin unga ålder, där han använder vind och mark vittring på rätt sätt. Samarbetet med Alina i skogen är väldigt bra. Han söker självständigt och han utnyttjar hennes erfarenhet när han blir osäker själv. Hans första kontakt med hårvilt var ett kort eftersök den 20 aug där han visade att han visste vad han skulle göra. När vi kom fram till bocken som låg död så tog han ett 5 meters skutt för att hugga tag i halsen. Han har drivit hare, räv, rådjur, dovhjort kronhjort, älg och vildsvin. Enligt en passkytt så såg han ett vildsvin på runt 100 kg med en Münster efter som nafsade i grisens bakhasorna. Detta gjorde att jag köpte en skyddsväst åt honom. Vi avslutade detta år i Gnesta på väldigt viltrika marker. Tyvärr så blåste det väldigt hårt så det var svårt att höra hundarna och viltet stod och tryckte men han lyckades få upp ett vildsvin och flertalet rådjur, tyvärr inte i pass.
Hemma så har jag aldrig haft en mer tillgiven hund. Han älskar att krypa upp nära och han finner sig i kloklippning och andra tråkigheter."
Ännu en jaktrapport från en av mina G-valpar:
"Här kommer rapport från Gina: Under hösten har Gina varit med vid jakt. Varit jätteduktig vid eftersök flera tillfällen! Då har hon också börjat springa efter viltet! Nu i helgen var det dags igen! På torsdagen utförde hon två korta drev med skall efter hjortar. Hon sprang efter och rörde sig ca 175 m. Det var jättekul! På kvällen sköts ett vildsvin. Den hade sprungit ca 100 meter in i skogen. Gina gjorde perfekt sök och fann grisen. På fredagen stötte hon och husse en hjort som sköts av annan skytt. Den fann hon direkt i en grandunge. Som längst har hon nog dragit iväg ca 220 m. Det verkar lossna nu med skall och startar drev. I det stora hela är vi supernöjda med Gina. Hon är en fantastisk hund på alla sätt! Ser fram emot nya jaktäventyr som vi utvecklas tillsammans med henne."
Idag fick jag en utförlig beskrivning av den 10 månader gamla Gmolle (Foto här i kenneln i 6 veckors ålder):
"Här kommer en liten rapport från Gmolle. Gmolle började driva tyst i början av december. I förra veckan fick vi höra de första väckskallen, det var på hare. Det var fyra fem riktiga skall, sedan blev ett tyst drev på ett par hundra meter. I helgen som var så har vi varit och jagat på marker med mängder av dovhjort. Det blev ett par ordentliga upptagen med skall, han drev med skall i ett par minuter. Han håller i ca 300 - 500 m och sedan kommer han tillbaka.
Vi kommer att jaga rätt intensivt dom sista dagarna nu i januari. Han är otroligt spårintresserad, ger sig inte utan söker och söker.
Summering så här långt:
-Det var skoj att "pengen" trillade ner redan denna säsong vad gäller skallet.
-Han är modig men inte dumdristigt. Jag har sett hur han försiktigt närmar sig en färsk lega, han rusar inte rakt på.
-Han är en väldigt skojig hund, med mycket "attityd", rätt uppfinningsrik. Dock kanske inte alltid dom bästa uppfinningarna, typ öppna dörrar mm.
-Han börjar växa i sin kropp. Och börjar bli riktigt grov över bröstet. Han är väldigt snabb när han lägger i racingväxeln."
Idag fick jag läsa denna fantastiska jaktrapport:
"Vilken dag på skogen. Sputniken Tranulökarnas Fliza har drivit vildsvin och dovhjort så det har rungat i skogen. Tre dovhjortar blev det. Häftigast var nog när hon kom förbi en skjuten dovhjort som plötsligt reser sig och springer iväg. Fliza efter och högt skallande driver hon hjorten 1 km. Sedan vänder den tillbaka och jag kan förvarna en skytt som lyckas fälla hjorten. Lycklig hund och stolt matte."
Tusen tack Lena för rapporten och bilden! Grattis!
Tusen tack Lena för rapporten och bilden! Grattis!
Jag är så glad över att få redan jakt berättelser från de yngsta under första säsongen:
"I helgen har det varit jakt hela helgen. I går sköts flera rådjur, varav ett var för Gasa. Idag jagade Gasa kronvilt med fint skall. Hennes husse är så nöjd."
Jag fick en jaktrapport från Tranulökarnas Cato i Finland:
"I går kväll sköt kusin Magnus på en vitsvanshjort - 50 m, bra stöd - hjorten försvann in i mörkret. Magnus kallade på Cato som hittade hjorten död efter bara 70 m. Vi har kommit överens om att använda Cato vid alla eftersök där bytet inte har fallit inom synhåll eftersom han tidigare har lyckats ställa både hjort och älg som skadskjutits. ”En sån tillgång att ha en eftersökshund som man verkligen kan lita på!” sade Magnus. Jag tror Cato såg ett småleende på husses läppar, den kommentaren värmde…."
... och den värmde uppfödarens hjärta också!! Vilken fantastisk jakthund Cato har blivit. Härligt om en hund får så mycket jakt!! Tusen tack Mikael för rapporten!!!
Båda hundarna brukar vara med på pass. Även lilla Gjende i 8 månaders ålder. Hon beter sig lugnt och coolt, så att vi lyckades flera gånger under hennes första jaktsäsong. Här kom vi 3 tjejer hem med en kronvalv:
Idag fick jag följande historia av Tranulökarnas Cato:
"Efter en vecka av sträng kyla, -20/25, slog vädret om igår. I dag +/- 0 och underkylt regn, 2 cm snö och isskorpa. Vi har ännu några älgar kvar på licensen. Jag såg en ko och kalv invid en av gårdsbackarna i går kväll. På morgonen hittade jag deras spår där det hade gått längre in på gården. - En lätt match - det är ju det man alltid tror men den här gången var det faktiskt sant - 6 passkyttar utställda, jag gick med Cato. Han hittade älgarna efter en stund, skällde sitt älgskall - mycket grövre än skallet på hjort, rådjur eller hare - älgarna gick över en åker, 250 m, in i följande skogsbacke, Cato kom tillbaka till mig. Vi gick in i skogsbacken och Cato tog upp igen - stötte älgarna i pass där kalven blev nedlagd med ett välriktat skott.
Jag var lite rädd för isskorpan, skulle Catos tassar ta stryk, men inget problem, hans tassar är starka."
Rapport från Tranulökarnas Gunvalds matte:
"När man kommer hem från jakt och har skällt på vildsvin, rådjur, kronhjort och dovhjort å ändå är redo för mer jakt. Husse får inte åka utan mig."
Tre tjejer har varit i skogen och en av dem var lilla Gjende (snart 8 månader). Hon har under många vaktjakter lärt sig att bete sig lugnt på pass, men hon visste inte än, vad som gäller. Nu vet hon. Kvällens hjälte var Antonia, som hade sällsynta uppgiften att avfånga viltet. Behöver man henne, jobbar hon suveränt och snabbt. Tack, min bästa vän!!!
Som vanligt hjälpte båda hundarna till att bära bytet hem. Här jobbade lilla Gjende betydligt mer engagerade än mamman.
Äntligen! Varje jaktdag väntar jag med spänning på en hare, men vi har inte träffat någon än. Vi har så få hare i våra jaktområden. Men i dag!!!! Strax innan slutet hör jag ett genomträngande ljud från Gjende. Först typiskt högt och ljust i upptag (siktskall), sedan stack hon iväg med monotont, konstant skall (spårskall). Plötsligt ljusare och mycket intensivt, alltså upptag igen (siktskall). Sedan återigen monotont, konstant, men mycket bra att höra på distans (spårskall). Jag tittar på min GPS. 400m, 600m, 800m och efter 940m i en båge mot mig, fram till nästan 300m, hela tiden bra skall. Nu fick jag även förhoppningen att ekipaget kommer tillbaka och var redo att skjuta, men efter drygt 1500 hundmeter vände hon och sprang tillbaka i sitt eget spår. Betyder att avståndet först blev större igen, men sedan närmade hon sig. Jag tycker att 1500m är mycket för långt, men vi befann oss i ett säkert område och att höra hennes underbara skall för första gången och så pass länge och tydligt var det absolut värt. Jag har redan fått fina rapporter om skall från några av hennes syskon - nu vet jag säkert att även Gjende har spårskall.
Jag fick 2 jaktrapporter om Tranulökarnas Fliza, 2 år:
"Älskade lilla tyskan ” Fliza”. Idag har hon stått för tryckande dov och när jag kommit fram har hon rest dem och drivit med skall. Två hjortar skjutna för henne men säkert 15-olika drev. Hon är riktigt spurlaut. Hon är så duktig, skallar grovt, om hon tappar spåret går hon tillbaka och ringar och fortsätter sedan att skalla."
"En fantastisk fältfågel jakt idag. Fliza står som en staty. För Fliza blev det 4 rappisar och 1 fasan."
En sådan jakt rapport om Tranulökarnas Bilbo!
Tusen tack Emil - vad rörd och glad jag blev!!!
"Tänkte berätta om något fantastiskt nytt som Bilbo börjat med denna säsongen. Sitter det fåglar i träden brukar han dra 3 - 4 gälla skall för att visa husse att de sitter i träden och inte på marken, och således är svåra att stå för. Fantastiskt att han kommit på detta själv! Jag har ju självklart varit jättenöjd med Bilbo sen första början men inser mer och mer vilken klok och unik hund det är. Kompisar jag jagar med säger alla samma sak och tjatar på mig att de vill jaga med Bilbo. Jag vet att han skulle kunna göra än fler saker såsom att jaga vildsvin, men jag är för fäst vid honom för att riskera skada så det får räcka med eftersök på vildsvinen. Jag får tacka dig Anke och Nele återigen för vilken fantastisk hund som jag har."
Bröderna Tranulökarnas Easton och Elton har varit hos "legenden" Tranulökarnas Atlas (Fjellguiden i Åre) för lite jaktträning.
En spännande jaktrapport av Tranulökarnas Don:
"Don fångade av ett rådjur på premiärjakten. Det var ett eftersök som påbörjades av en annan hund som inte hittade djuret. Don visade vägen, fram till legan. Rådjuret for upp och sen buktade det runt lite och rådjuret och Don sprang vid ett tillfälle förbi mig och kort därefter så har Don avslutat eftersöket. "Grattis Martin och Don till ett lyckat eftersök! Precis så ska en jakthund jobba!!
Ibland behövs en liten pratstund mellan de äldre och de yngre. Moster "Tranulökarnas Alina", 8 år, förklarar världen för "Tranulökarnas Gunvald", 4 månader.
Lyxigt med en sådan erfaren, klok och snäll moster vid sidan.
Tack Maria och Marcus för superfina kortet!
Tack Maria och Marcus för superfina kortet!
G-kullen föddes på 17. mars 2021
e: VJP, HZP, VGP, Btr, S, SWl, HN, LN, spl./sil., lt.a.Reh, v-sg, HD-A Anton von Westfalen
u: VJP, HZP, VGP, LN, sil., Laut am Reh, sg-v, HD-A Tranulökarnas Antonia
3 hanar och 3 tikar
Alla valpar är tingade!
Mer informationer under "G-kullen".
Valpkurser jakthundskurser jakthundskola kleiner Münsterländer
Tusen tack, Lena och Fliza, för den här fina jaktrapporten:
"Idag blev matte så lycklig. Jag hittade vildsvin drev med skall och en passkytt kunde avsluta. Jag fick ragga lite i grisen. Hälsningar Fliza"
Så härligt att höra! Tack för superfina bilden och stort grattis till skytten!!!
Med Antonia på pyrschjakt!
Efter vi smög fram oss till ett bra ställe, beslutade jag att vakta lite. Antonia satt bakom mig, vinden blåste kallt framifrån. Plötsligen hörde jag ovanligt höga ljud bakifrån mig. Man brukar inte höra när viltet kommer, men på fryst snö lät det tydligt. Viltet måste vara mycket nära, jag kunde inte vända om mig, jag fick inte alls röra på mig. Så satt jag still och väntade vad som händer. Viltet gick vidare och passerade oss på 25m (!!) håll. Bakom mig satt hunden!! Jag kunde så klart inte titta till henne heller. Visste bara: ett ljud eller en rörelse och allt är över. När viltet var bredvid mig kunde jag se i ögonvinkel att det var kronvilt. Jag lät kon passera och såg att andra djuret var en kalv. De stod nu i 25m och tittade på oss. Jag vågade nästan inte andas och höll ögonen stängda för att inte blinka. Efter ett par sekunder gick de sakta vidare, sedan stod de igen, sedan drog de vidare, men märkbart försiktigt och säkrande mot vårt håll. Jag försökte med mycket sakta rörelser att ta upp bössan under en fas när de gick och inte tittade mot mig. Lyckades och fick bra skottläge på kalven när den var ungefär 50-60 m bort. Det var jättespännande för både hund och mig. Antonia satt fortfarande som infryst. En gång till hade vi jaktlycka tillsammans och det fungerade bara eftersom hon vet när det gäller att hålla käften. Härligt att uppleva all jakt ihop med hunden.
Print