kleiner münsterländer  jakthundsträning jakthundskola

Website auf deutsch Websida på tyska (Website auf deutsch) - klicka på flaggan! 
Klick på bilden!
Husses bock med horn kvar  i mitten av december

 

Trots snöstorm gick jag ut på pyrsch- och vaktjakt idag. Som vanligt tog jag med båda mina hundar och lät de ligga bredvid mig. Jag kände på hundarna att något vilt finns i närheten, men länge hände ingenting. Vi bara höll på att snöa in och hundarna var efter en kort stund nästan osynliga under snötäcket. Plötsligen såg vi hind med kalv, som måste ha varit nära hela tiden. Hinden stod fint, men kalven inte optimalt. Jag lät de dra och var glad att hundarna inte protesterade efter att de var försvunnit igen. Ett par minuter senare kom de ut igen vid ett annat ställe mycket närmare och nu var situationen perfekt. Kalven låg i skottet och hinden sprang snabbt mot oss och sedan tvärstoppade. Hinden låg i skottet också och fortfarande var det tyst vid hundfronten. Vad glada de blev när vi kom fram till byten. Tack mina coola, lugna hundar har det fungerat att få både hind och kalv. Är så stolt över mina fyrbenta jaktkompisar. Så härligt att uppleva de stora jaktmomenten tillsammans med hundarna.

Nele och Antonia med hjorthind

 

Tack Ola för fina fotot och rapporten:
"Vi tränade på räpphöns på förmiddagen och Easton både stod och avancerade fint. Efter lunchen kunde jag inte låta bli att släppa honom på rådjur. Jag har låtit honom jaga efter rådjur ett par gånger innan men nu hade jag både bössa och en extra skytt. Två minuter in i säten kommer en bock i famnen på skytten med Easton efter." GRATTIS!!! Härligt!

 

Klövviltspecialisten Tranulökarnas Cato håller på att bli fågelspecialist också. Haha och hur snabb han är:
"... jag såg att Cato fick vittring av fågel - hans rörelser blir spända och han är helt fokuserad, det är otroligt att se - han gled framåt 40 m och stod fast. Jag lät honom stå, kanske 3 min, medan Sören sökte sig i skottläge, kommenderade Avance, Cato störtade fram och knep fasanhönan innan den hann ta till vingar....
Det var ju inte riktigt det som var meningen men en snabb hund och en långsam fasan...jag tyckte han var värd beröm!"

Grattis, Cato!!! Tack Mikael för den roliga rapporten!!!

 
Grattis till skytten och till Tranulökarnas Cora!
Tack för bilden och den spännande berättelsen, Sem!!
 
Nåväl, efter några upptag och stötar kom en liten bock i pass för Erik. Cora fick syn på den ute på ett hygge och satte av, rakt mot Erik.
Ett skott gick, och jag gick bort för att koppla upp Cora. Innan jag hade kommit halvvägs var hon på väg tillbaka - konstigt - hon är ju väldigt bytesmedveten och vill inte gärna gå ifrån ett skjutet djur.
Väl framme sa Erik att djuret gått undan efter skottet och försvunnit in bland täta enar.
Kaffepaus i en timma och sedan gick vi på med Cora i spårlina. Hon fjantade runt bland enarna ett tag tills jag tyckte att nu provar vi med henne lös istället.  
Kort efter pep det i fickan - Cora står. Tittade på pejlen, bara 60 m bort. Sedan gick allt väldigt fort, Cora tog upp med skall och jag hann bara tänka, hare, innan jag såg en skymt av ett rådjur och Cora tätt tätt bakom. Pang, sa det, och rådjuret och Cora var plötsligt i en enda hög.
Bertil hade sett Cora tassa iväg och ställt sig helt rätt, som vanligt. Hade det varit någon annan skytt hade jag varit stel av fasa - bocken kom i hög fart bland enar med Cora kanske 1 m bakom. Ett perfekt skott i bogen på nära håll och innan den slog i backen var Cora där och tog ett stenhårt tag i strupen. Jag fick nästan bända upp käkarna på henne…..
Så, det slutade väl ändå. Var Eriks skott tog eller inte tog vet jag ej, men Coras första rådjur på drev blev det.

Sådana mejl... jag är mycket rörd, tacksam och stolt över Foxie (7 månader)!
Grattis och tack Patrik för spännande rapporten och bilden:

"Foxie verkar trivas utmärkt och är en härlig hund.
I helgen imponerade hon stort på mig. I lördags kväll jagade vi gris och sköt på ett vidsvin vid kl 23. Det var två grisar som gick tillsammans på en åker och direkt efter skottet sprang de in i en riktigt tät och risig plantering. Det regnade och var riktigt mörkt och vi bestämde omgående att
vänta med eftersöket tills det ljusnade.
Jag har försökt att träna blodspår varje vecka med Foxie och men detta skulle bli det första svåra skarpa eftersöket som hon gått.
Vi var på plats så snart det ljusnade, kl 7.30. Under natten hade det dessutom snöat ett par centimeter. Jag satte på Foxie spårsele och visade henne den ungefärliga skottplatsen. Hon tog direkt an spåret och följde det snirklande spåret från åkern och in i den täta planteringen. Efter ca 50m började hon plötsligt att smyga försiktigt och jag anade att vi var nära. Några meter senare låg grisen död med ett lungskott under en tät gran. Gissa om husse var både imponerad och stolt över sin hund och samtidigt nöjd att hitta grisen. Vi hade aldrig hittat grisen utan hjälp av hund. Lägg dessutom till att det gått mer än 8 timmar, snöat under natten samt att det var minst en gris till som sannolikt korsat spåret. Ingen dålig insats av en valp.
Helgen innan spårade hon upp en älgkalv men det var ett betydligt enklare eftersök där jag dessutom visste ungefär var kalven låg. Samma dag gick jag med Foxie i lina och vallade en älgtjur i pass. Tyvärr var den fredad.
Jag har medvetet valt att inte börja släppa henne lös på klövvilt ännu. Det får vänta till nästa säsong.
Vi är tacksamma att vi fick tillfälle att köpa en så fin hund som blivit hela familjens favorit."

Idag fick båda var sin järpe!

Tranulökarnas Cato kan inte bara all klövvilt utan han kan även fältfågel. Har fått ett underbart mejl med mycket beröm för Cato:
Catos första riktiga eldprov på fasan gick över all förväntan ...
... Känner mig övermåttan nöjd!
Då hoppar uppfödarens hjärta i luften!
Grattis och tack för rapporten och en jättefin bild, Mikael!

Bra samarbete:
Husse fick ett smaldjur med hjälp av tre stötande tjejer. Grattis!

Novemberjakt
Även de kortaste rapporterna kan säga mycket:
”Idag sköt jag Ciscos första riktiga drivna rådjur. Bra skall och full fart. Skitkul.”
Tusen tack och stort grattis Göran och Tranulökarnas Cisco!
Tranulökarnas Cisco
Stort, stort grattis, Isabella till din första älg!
Tranulökarnas Ellie (7 månader) fick vara med!
Tack Isabella för fina kortet och rapporten:
"Även Ellie har upplevt sin första älgjakt!
Idag gick hon med i drevet och drev en älg med skall.

Jag stod på pass och fick skjuta min första älg, en fin kvigkalv. Ellie fick spåra från skottplats fram till älgen och hon gjorde det med bravur. Hon var stolt över sin älg och vi över våran hund."
Isabella med Tranulökarnas Ellie

 

Tack, Jan, för kort och fina ord i mejlet:
"Fantastiska eftersökshundar du ger oss!"

 

Tack för besöket Mattias, Daisy och Tranulökarnas Fina-Holly:

Tranulökarnas Fina-Holly
 
Så här gick Tranulökarnas Catos första älgjaktsdagen:
 
Tack Mikael för rapporten!
 
Första älgjaktsdagen, samling kl 8.00, ordergivning- älg och vitsvanshjort är tillåtna- alla är på pass 8:45. Jag släpper Cato längst ute på en havsudde, passlinjen med 7 skyttar är 2 km framför oss bakom en rad åkerholmar. Cato tar genast upp ett rådjur - återkommer efter 2 min - en stund senare en älgko med kalv - Cato följer 300 m och återvänder. Kon och kalven kommer lugnt travande i pass efter några minuter och kalven fälls med ett bra skott. I följande åkerholme tar Cato upp en vitsvanshind med tre kalvar, följer 300 m och djuren går lugnt i pass 1 km längre fram där alla tre kalvar blir fällda. Cato har återvänt, jag brukar stanna kvar på upptagsplatsen och vänta,  Cato återkommer ofelbart - vi går in i följande åkerholme och Cato stöter ytterligare en älgko med kalv som går bakåt och klarar sig. I följande, lite större, åkerholme stöter Cato först en grupp rådjur, sedan en vitsvanshjort, som alla går ut åt sidan men sedan stöter han en älgkviga som gå fint i pass för jaktlagets yngsta medlem, Jacob, 17 år, som fäller den med ett perfekt skott en tum bakom bogen. - På bilden Jacob och hans far, Jan-Erik - som med rätta ser lite stolt ut - då han ser på när Jacob passar kvigan utan hjälp och råd.
Jag avblåste jakten kl 10:15 - 2 älgar och 3 hjortar är mer än tillräckligt för en dag !
Här kommer rapporten om fina jaktdagar som
Mikael (Tranulökarnas Cato), Sem (Tranulökarnas Cora) och
Gunter (Tranulökarnas Cido) hade gemensamma på Åland:
Tack Sem för berättelsen!
Cato’s husse Mikael kom med det strålande förslaget att
bjuda in Cora och Cido, med tillhörande hussar på rådjursjakt.
Destinationen var Åland, där det enligt utsago skulle finnas
riktigt gott om dom. Något som vi var lite skeptiska till efter
bilresan till markerna - inte ett rådjur såg vi.
Men det dämpade inte vår glädje, vi kände oss som barn i en
godisbutik. Egen stuga vid stranden stod och väntade,
och markerna runt omkring såg fantastiska ut.
Jakten bestod av pyrschjakt på kvällen, för den som ville,
och stötjakt på dagen i ett antal såtar av varierande storlek.Vi jagade mest med en hund i taget, utom i den största såten där Cido och Cora släpptes samtidigt. Det blev som det brukar bli vid jakt - allt kan hända.
Lyckade skott, misslyckade skott, listiga rådjur som gled ur
såtarna. Cato fick nog jobba minst - vår värd var vänlig nog att låta Cora och Cido jobba mest i såtarna. Alla hundar skötte sig bra och stötte rådjur med höga skall, Cora petade även upp ett antal svenskharar. Mest minnesvärt är nog ett fantastiskt eftersök av Cato, som slutade bra, och Cido, som drev ett rådjur ut till en holme omgiven av vass. Väl där verkade han nöjd, vilket resulterade i räddningsaktion
av husse, som fastnade halvvägs ut i vassen, stövlarna fast
i lerbotten, med vatten upp till låren.Svordomarna hördes tydligen ända ut till holmen, för Cido kom snällt simmande tillbaka.
Totalt sköts det 8 rådjur på 2 dygn. Själv är jag nog mest
nöjd med att Cora, som jag hade med mig på pass, lyckades
hålla klaffen när jag hade turen att en fin bock kom hoppandes på resans sista såt. Efter skottet lät det lite….
Tack, Mikael, för en minnesvärd resa med goda middagar,
trevligt sällskap och fin jakt!
28. september 2019 - vi hade en härlig träningsdag!

 

Här kommer en jakt-berättelse av mig och mina hundar:

Vilken spännande kväll: Jag satte mig med mina två tjejer på ett hygge och lät mygg och knott äta upp oss i väntan på bocken. Efter en timme kom ett rådjur från långt håll i hög fart springande över hygget rakt emot oss. Plötsligen, 60 m ifrån oss, tvärstoppade rådjuret bakom en högstubbe. Jag såg magen och rumpan, visste fortfarande inte säkert vad det var, allt gick för fort. Fyra hundögon och mina ögon genom kikarsikte tittade till högstubben. Ingenting hände i säkert 2 minuter. Sedan gjorde djuret ett steg till vänster så att jag såg huvudet för en kort moment. Sedan försvann han igen och vi väntade. Skulle mina hundar ha gjort ett enda ljud skulle allt varit förstört. Vi var tysta och stilla alla tre, jag vågade nästan inte andas, hundarna var som infrysta. Efter minst 5 minuter högspänning gjorde bocken 2 steg åt sidan och stod fri.
Är så glad över mina coola fyrbenta jaktkamrater.

Nel och Antonia med bocken

Vi tre tjejer satt många kvällar i kylan och såg ingenting -
 nu äntligen slog vi till!

Antonia och Nele med bytet

Äntligen nyheter ur Tranulökarnas Catos Jägerliv:

Grattis Mikael och Cato! Tusen tack för bild och rapport!!!

Tranulökarnas Cato
"Första skogsfågeldagen för Cato och mig. På ängen före skogen stod Cato riktigt fint - väntade in mig, avancerade på kommando och upp flög en dubbelbeckasin….. Hundra meter längre fram stod han igen i en dikeskant - väntade in mig, avancerade på kommando och reste en enkelbeckasin ….  båda är fridlysta i Finland …
Väl upp i skogen sökte han fint men utan fågelkontakt den första timmen. Jag stötte själv en ung orrtupp som lossade ur ett träd ovanför mig men läget var så trångt att jag inte kunde skjuta. Lite senare kom en vuxen tjäderhöna svepande förbi mig på 4-5 m höjd, 40 m håll - lyfte nog bössan men avstod från att skjuta - Cato kom i full fart efter tjädern som han uppenbarligen hade stött.
Efter en stund såg jag att Cato stelnade till för ett ögonblick vid ett granbuskage i kanten av en liten myr - upp flög 4 ungjärpar. En hade oturen att ta riktning mot mig ..."

 

 

Snabbt tagna kort under jakt är ibland oskarpa

men ett tecken av autenticitet.

Tack Göran för det här stiliga snapshotet!

 
Jag fick en härlig rapport av Mattias och Daisy över träningen med Tranulökarnas Fina-Holly:
"Vi tog vi vårt lilla Holly för att känna på fasan och rapphöns!
När vi kom dit berättade ägaren att dom även hade kaniner på samma holme och sa att det var bara att låta henne köra på. Hon har en väääldigt bra näsa och det tog inte långtid tills hon hittade dom tryckande kaninerna och hon full fart efter och började gny i löpan (så skallet ligger där om hon fick springa efter dom längre innan dom dök ner i hålet).
Och när vi kom till holmarna där rapphönorna var så tog det inte många minuter för henne att lista ut vad som skulle göras, hon ställde 4 fåglar på kort tid och söket var perfekt.
Både jag och Daisy känner att detta har varit en utav dom bästa dagarna hittills och det var verkligen så kul att se att hon är så skapt för detta och har ett så stort driv!"
Daisy med Tranulökarnas Fina-Holly

Stort tack, Ola, för imponerande rapporten och bilden!
Är mycket stolt över jaktteamet Ola och Easton
(bara 5 månader gammal!!!)
"Fyra andapporter ikväll, varav en som Easton vågade plocka upp ur vattnet där den låg och sprattlade. Jag är supernöjd!"
Jag med!!!

 

Vi själv jagade också:

Tranulökarnas Antonia

 

Sem hade härliga jaktdagar med Tranulökarnas Cora:

Sem med Tranulökarnas Cora
Tranulökarnas Antonia



Dagens nyheter från
Tranulökarnas Fliza
(5 månader gammal)!
Tusen tack, Lena, för spännande rapporten:
"På vår morgonpromenad så springer Fliza lös, plötsligt tvärstannar hon och fryser till is. Hon står perfekt med svansen rakt ut o lyft ben. Hon står i någon minut o sedan går hon ner i diket, upp flyger en fasankyckling. Det blev inget kort då jag hade två andra monster att hålla i. Stolt matte".



Nere Tranulökarnas Elda
i hennes otroligt fint jaktområde.

Tranulökarnas Fliza
Tranulökarnas Elda

 

Nu får jag dagligen jaktberättelser - härligt!!
Det här var Eccos första eftersök: "Igår kväll sköt Bosse ett rådjur, som Ecco fick spåra - det gjorde han kanonbra. 30 m på ett gärde sen över en stengärdsgård och sen 30 m i skogen - han är så duktig!"
Grattis Bosse och Ecco! Tack Eva för rapporten och bild!

Första eftersök för Tranulökarnas Easton också.
Grattis Ola och Easton! Tack för bilden!

Tranulökarnas Ecco
Tranulökarnas Easton

Mycket glad över alla fina bildar av "mina" hundar som tydligen njuter av sommaren i fulla drag:

Ännu mer sommarbilder
Tranulökarnas Fina-Holly
Tranulökarnas Elton

Alla hundar brukar älska fjällen!
Kul om de får chansen att njuta den härliga naturen!

Tranulökarnas Elton njuter för fullt svenska fjällvärlden.

***********

Nele och Antonia njuter utsikten över hela Jotunheimen och mycket mer från underbara Glittertinden (2 465 m). 
Eftersom snön har smält under sista åren har berget blivit nr. 2 och högsta berg Skandinaviens blev Galdhöpiggen (2 469 m). Vi har varit på båda två, men Glittertinden är min favorit!

Innan härliga dagen på Glittertinden gjorde jag en 4 dagars tält-tur ensam med mina hundar. Turen gick från Gjendesheim till Glitterheim, över Glittertind till Spiterstulen, sedan till Leirvassbu och vidare till Gjendebu. En krävande och härlig tur för hundarna och mig.  Sådana turer där man befinner sig i extrema omgivningar och kommer kroppens belastningsgräns nära svetsar ihop och skapar oförglömliga minnen.  

Nele och Antonia på Glittertind (2.465 m)
Fina sommarbilder av E- och F-kullen
Tranulökarnas Famous Zeiss

Så härliga midsommarbilder från alla håll!

Midsommarhundar
Roliga nyheter från D-kullen: Tranulökarnas Dimbrá klarade viltspårprovet.
En superglad matte skrev: "Vi har tränat blodspår sedan Dimbrá flyttade hit, men de senaste månaderna har vi övat lite extra. Idag har jag och Dimbrá nämligen gått vårat första spårprov! Ett anlagsprov. Det gick jätte bra!! Hon fick så mycket beröm av kvinnan som bedömde provet. Hon sa att Dimbra var lättläst, noga, bra tempo och fina anlag! Hon trodde inte alls att det skulle vara några problem att klara ett prov i öppen klass - så det får kanske bli ett framtida projekt! Det är ju så kul att jobba med världens bästa Dimbrá! "
Vad glad jag blev och stolt över er! Bra jobbat, Karin och Dimbrá!
Tranulökarnas Elda
Tranulökarnas Easton, 10 veckor gammal

Valparna är nu 10 veckor gamla och trivs allihopa bra i sina nya hem. De har gjort sig bekanta med katter, får, andra hundar, mobilladdare, dammsuger, vattenslang, rådjur, älgnattlega, skog, sjöar, fjäll, handelsträdgård, byggvaruhus och många, många människor.
Tack för alla fina bilder jag fick!!!

E- och F-kull 10 veckor

Efter valparna hade flyttat ut fick tikarna
lite omväxling, avslappning och konditionsträning.

Nele och Antonia i Lökken/Danmark - avslappning efter valpkullarna
Tranulökarnas Elda, 7 veckor gammal
Tranulökarnas Elton, Ester och Ecco
Morgonpromenad med alla valpar - 5 veckor gamla
Tranulökarnas Einar
Prägling på rådjur
E- och F-kull
Antonia med E- och F-kull

Tranulökarnas F-kull:
Nele vom Wolfsbau fick på 23. mars 4 tikar.

Nele med F-kullen

Tranulökarnas E-kull:
Tranulökarnas Antonia fick på 20. mars 4 hanar och 4 tikar.

En underbar kull

Tranulökarnas E- och F-kull 2019

Valpning E- och F-kull: vecka 12

Leverans E- och F-kull: vecka 20

Jaktliga meriter av alla 3 hundar pratar för sig själv, men ännu viktigare är att alla 3 föräldradjur jagar intensivt och bevisar nästan dagligen att de är jätteduktiga jakthundar. Alla 3 jagar allround, har bra skall och bra viltskärpa. Den har de visat under många vildsvins- och rovdjursjakter. Alla 3 ställer vilt med bra ståndskall. De förkortar lidandet av skadat vilt genom att går direkt mot strupen och avfångar viltet själv. Mina tikar är även duktiga trädskällare. Valparna kommer att präglas intensivt under tiden i kenneln. De ska lära känna alla viltslag, skog, fält, vatten, visselpipan och skott.

Nele & Anton & Antonia